Jag hatar att be er att rösta, men jag gör det ändå.
Hej alla fina!
Om ni tycker om bilden här under så tycker jag att ni ska göra mig en stor tjänst och gå in ->HÄR<- och rösta på min bild. Det är en fototävling från Hööks hästsport där jag kan vinna snygga kläder. Och om ni gillar Fantastica så kan ni ju rösta för hennes skull;).
KRAM!
<3
I götet!
Hej alla fina läsare!
Jag har inte dött, utan jag har bara inget internet. Nu lånar jag Eriks och bloggar en kortis så ni får veta vad som händer.
Vi bor nu i en mysig liten tvåa i Göteborg och jag har haft min introduktion på Ica Maxi. Allt går fint änsålänge och på tisdag åker jag och Pixie hem till mina föräldrar igen för nån veckas semester och förhoppningsvis sol.
Jag återkommer när vi har mer internet.
Puss!
<3
Jag skrattar mig dubbelvikt!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAA!!!
<3
Fantastiska fina lilla Pixel!
Oj, tänker ni nu, har hon så mycket plugg att hon hinner blogga TVÅ gånger på en dag!? Jajemän!
Fast anledningen att jag tittar in nu är för att jag vill berätta om min fantastiska lilla hund! Vi har verkligen kommit varandra nära nu de senaste veckorna och vår kontakt har blivit så mycket bättre och igår och idag har hon gjort saker för mig som jag tvekade på att jag skulle klara av!
Igår skulle Hosse skrittas ut i skogen eftersom han tävlade i söndags och har gått rätt hårt dagarna innan. Så jag bestämde att nu är det dags, man vet aldrig när man hittar en så snäll häst igen. Pixie fick följa med lös och jag hade en stor påse leversnittar i fickan att belöna med. Det var inga som helst problem! Hon var SUPERSUPERduktig! Lyssnade jättebra och gick inte ens fram till Misha när vi mötte dom!
Idag gick jag på en kort rasttur och så sken solen så fint så då passade jag på att träna en stund på gräsmattan med lite störmoment runt omkring. Och hon hade full koncentration! Vi övade på saker hon redan kan, men i ny miljö och det var så himla roligt!!!
Jag <3 vår hund!
Fast anledningen att jag tittar in nu är för att jag vill berätta om min fantastiska lilla hund! Vi har verkligen kommit varandra nära nu de senaste veckorna och vår kontakt har blivit så mycket bättre och igår och idag har hon gjort saker för mig som jag tvekade på att jag skulle klara av!
Igår skulle Hosse skrittas ut i skogen eftersom han tävlade i söndags och har gått rätt hårt dagarna innan. Så jag bestämde att nu är det dags, man vet aldrig när man hittar en så snäll häst igen. Pixie fick följa med lös och jag hade en stor påse leversnittar i fickan att belöna med. Det var inga som helst problem! Hon var SUPERSUPERduktig! Lyssnade jättebra och gick inte ens fram till Misha när vi mötte dom!
Idag gick jag på en kort rasttur och så sken solen så fint så då passade jag på att träna en stund på gräsmattan med lite störmoment runt omkring. Och hon hade full koncentration! Vi övade på saker hon redan kan, men i ny miljö och det var så himla roligt!!!
Jag <3 vår hund!
Seventyfour, seventyfive.
Jag packar för livet, natt och dag. Jag packar för livet, sån är jag!
Jag har fått ner det allra mesta i lådor, men nästan hela köket är kvar. Och jag hoppas innerligen att allt får plats. Men jag är väl ändå en packexpert efter Solvik, så det ska nog gå bra.
Nu får ni alla be för att vi får en bra lägenhet fort också! Några på G, men inget definitivt, så håll alla tummar för oss!
Ja, inte ett värst långt blogginlägg, men nu vet ni hur det ligger till!
/Maria
Jag har fått ner det allra mesta i lådor, men nästan hela köket är kvar. Och jag hoppas innerligen att allt får plats. Men jag är väl ändå en packexpert efter Solvik, så det ska nog gå bra.
Nu får ni alla be för att vi får en bra lägenhet fort också! Några på G, men inget definitivt, så håll alla tummar för oss!
Ja, inte ett värst långt blogginlägg, men nu vet ni hur det ligger till!
/Maria
Fortsätter med mitt farväl till Piteå.
Hejdå tomma löften och förminskat självförtroende! Hejdå tråkiga människor och oberikande samtal!
<3
Början av ett farväl.
Jag är inte oförmögen att känna. Även om jag med ett leende på läpparna säger att det ska bli tråkigt att lämna Piteå. Jag känner att det här är rätt beslut. Jag känner att det är ingenting med staden Piteå jag kommer att sakna. Jag kommer inte sakna de kassa bussförbindelserna eller de dåliga öppettiderna på stan helgtid. Jag kommer inte sakna skolans prestationångest. Jag kommer inte sakna att fråga och be om att få vara med, men aldrig få det. Jag kommer inte sakna Kappa. Jag kommer inte sakna studentområdet. Jag kommer inte sakna all depression som ingen tar tag i. Jag kommer inte sakna att behandlas som luft.
Jag kommer däremot att sakna en del vänner. Jag kommer att sakna Hosse och Maria. Jag kommer att sakna stallfolket. Jag kommer att sakna min röda byrå. Jag kommer att sakna Pite Gospel. Jag kommer att sakna Åsa och våra grupparbeten. Jag kommer att sakna charmen i att alla känner alla. Jag kommer att sakna Bytes/Säljes/Bortskänkes på ankars.
Jag kommer inte sakna tentor. Jag kommer inte sakna musiken. Jag kommer inte sakna kårkvällarna.
Jag kommer däremot sakna soliga eftermiddagar utanför 79an. Jag kommer sakna att dansstäda utan att någon bryr sig om ljudnivån.
Om du undrar om jag kommer sakna dig, så vet jag inte. Jag kommer i alla fall att få börja leva mitt liv. Äntligen. Jag gör något nu för min skull för första gången på riktigt. Jag kan och jag ska.
Fuck the rest. Så att säga.
<3
Piteå igen.
Det är en konstig känsla jag har just nu. Tårar av glädje, tårar av saknad och en helt utmattad kropp. Jag börjar med lite mat och sedan en powernap på två timmar.
Fyra veckor kvar tills jag kan få träffa honom igen. Trist att det är det enda jag längtar till, när det är det senaste jag gjort. Eller så är det bara ett bevis på att jag älskar honom.
<3
Beröm till mig själv!
Visst är det lite fint när man kan vara stolt över sig själv? Idag är jag jättestolt över mig själv och mitt sätt att rida! Känns så himla osvenskt att säga att man gör något bra, men om du tillhör kategorin som tycker att det är fel att berätta vad man är bra på, så lovar jag dig att för varje positiv sak jag säger om mig själv, så säger jag tjugo negativa..
Och det är väl inte rätt? Jag tycker att man ska vara nöjd med sig själv och stolt över vad man gör, men varför är det så svårt då?
Idag har jag i alla fall fått höra att jag är begåvad med en bra ridkänsla och att jag är bra skolad och har en bra grund. Dessutom har jag fått höra att jag är en lättlärd elev och att jag kan utföra det som jag bes om.
Jag är så sjukt stolt idag och nu ska jag glassa vidare på mitt moln med en fin middag och ett avsnitt New Girl.
Och ni fina människor som läser: Var i nuet. Testa åtminstone en dag eller två. Att leva och njuta där ni är. Ni fixar det! Det är jag övertygad om!
Bästa Farao! Han och mina tränare hemma på SORK har lärt mig allt jag kan! (Nåja, några fler är nog inblandade.. Fantastica, Viktor, Carsten, Amor, Martique, Elmiro, Sudda, Tristan, Lovely, Impala... You get it;))
<3
Och det är väl inte rätt? Jag tycker att man ska vara nöjd med sig själv och stolt över vad man gör, men varför är det så svårt då?
Idag har jag i alla fall fått höra att jag är begåvad med en bra ridkänsla och att jag är bra skolad och har en bra grund. Dessutom har jag fått höra att jag är en lättlärd elev och att jag kan utföra det som jag bes om.
Jag är så sjukt stolt idag och nu ska jag glassa vidare på mitt moln med en fin middag och ett avsnitt New Girl.
Och ni fina människor som läser: Var i nuet. Testa åtminstone en dag eller två. Att leva och njuta där ni är. Ni fixar det! Det är jag övertygad om!
Bästa Farao! Han och mina tränare hemma på SORK har lärt mig allt jag kan! (Nåja, några fler är nog inblandade.. Fantastica, Viktor, Carsten, Amor, Martique, Elmiro, Sudda, Tristan, Lovely, Impala... You get it;))
<3
Träna!
Det blev en lång natt. Eller en kort en, beroende lite på vad man räknar som natt. Nu ska jag gå upp och mosa i mig lite frukost för att sedan fara till stallet och rida träning! Huvva, längesen sist, hoppas jag inte gör bort mig!
<3
<3
Nattestund har funderingar i mund.
Såhär är det nog för de flesta av oss. Vi bestämmer oss för att vi ska göra något speciellt, utöver vardagen. Det kanske ska ske om en vecka eller så. Det skulle kunna vara en resa. Och POFF så är allting fram tills avresedatum totalt oviktigt!
Det har varit så för mig ända sen jag flyttade hemifrån. Just nu är jag inte i Piteå. När jag lägger huvudet på kudden och blundar så ligger jag i en liten 90-säng brevid mannen jag älskar i en annan del av Sverige. Och imorrn har jag konsert med On Duty i Umeå. Och på måndag och tisdag ska jag förbereda mig för en tävling som är den 5 Maj. Och på söndag och måndag och onsdag så ska jag skriva klart en rapport.
Med andra ord så har jag massor att göra och vara med om innan jag åker. Men i hjärta och själ har jag redan åkt. Det var det där med att leva i nuet. Det kanske är något jag aldrig varit särskilt bra på. Jag spenderar så mycket tid på att oroa mig för framtiden att jag missar att jag lever här och nu.
"Och efter jag är klar med den här utbildningen, då! Då börjar mitt liv!". Jo, tjena. Jag lever faktiskt redan, hallå! Och när jag hör mig själv säga att "då örjar mitt liv!", blir jag mörkrädd. Varför måste jag gå runt och vänta på livet? Varför måste jag oroa mig för att jag inte ska klara mig? Jag har alltid något att falla tillbaka på. Bättre och sämre alternativ, men det är långt ifrån synd om mig.
Som sagt så är jag inte här. Vill ni mig något så träffas jag säkrast efter den 1 Maj. Lite helare, lite trasigare, lite lyckligare, lite ledsnare.
Jag ska snart försöka mig på en tuss sömn. Det känns som att det här blir en lång natt.
Foto: Evelina Hermansson
<3
Det har varit så för mig ända sen jag flyttade hemifrån. Just nu är jag inte i Piteå. När jag lägger huvudet på kudden och blundar så ligger jag i en liten 90-säng brevid mannen jag älskar i en annan del av Sverige. Och imorrn har jag konsert med On Duty i Umeå. Och på måndag och tisdag ska jag förbereda mig för en tävling som är den 5 Maj. Och på söndag och måndag och onsdag så ska jag skriva klart en rapport.
Med andra ord så har jag massor att göra och vara med om innan jag åker. Men i hjärta och själ har jag redan åkt. Det var det där med att leva i nuet. Det kanske är något jag aldrig varit särskilt bra på. Jag spenderar så mycket tid på att oroa mig för framtiden att jag missar att jag lever här och nu.
"Och efter jag är klar med den här utbildningen, då! Då börjar mitt liv!". Jo, tjena. Jag lever faktiskt redan, hallå! Och när jag hör mig själv säga att "då örjar mitt liv!", blir jag mörkrädd. Varför måste jag gå runt och vänta på livet? Varför måste jag oroa mig för att jag inte ska klara mig? Jag har alltid något att falla tillbaka på. Bättre och sämre alternativ, men det är långt ifrån synd om mig.
Som sagt så är jag inte här. Vill ni mig något så träffas jag säkrast efter den 1 Maj. Lite helare, lite trasigare, lite lyckligare, lite ledsnare.
Jag ska snart försöka mig på en tuss sömn. Det känns som att det här blir en lång natt.
Foto: Evelina Hermansson
<3
Hej mitt vinterland!
Heeej! Börjar med en efterlysning: Bil körandes sträckan Luleå-Piteå den 2 Maj under dagen. Jag och Pixie vill komma hem!=)
Det är värst vad dålig blogginspo jag har nuförtiden. Just nu ligger jag fortfarande i sängen och ska strax gå upp och gå ut med hunden. Solen skiner idag, till skillnad från i förrgår då snön drog över oss igen, så det blir nog en gemytlig promenad. Gemytlig? Really, Maria?! Haha!
Mina öron tjuter och har sig. Det är inte bra. Sluta. Nu. Tack!
<3
Det är värst vad dålig blogginspo jag har nuförtiden. Just nu ligger jag fortfarande i sängen och ska strax gå upp och gå ut med hunden. Solen skiner idag, till skillnad från i förrgår då snön drog över oss igen, så det blir nog en gemytlig promenad. Gemytlig? Really, Maria?! Haha!
Mina öron tjuter och har sig. Det är inte bra. Sluta. Nu. Tack!
<3
En resa till våren!
Jag tänker inte gå in på min vardag just nu. Allt jag tänker säga är att saker och ting kommer att förändras, var så säkra=).
Det jag skulle titta in för att berätta är att jag bokat en biljett ner till våren! Över Valborg kommer jag vara hos Erik och jag kunde inte längta mer! Det är härligt att känna hur man liksom "offrar" saker till förmån för andra, bättre saker! Som att jag nu offrar hårvisningen (som jag verkligen VERKLIGEN ville gå) för att träffa kärleken min. Det är inte ens jobbigt. Han är ju liksom bäst, vad annars skulle dra mig ner till honom?
Så om någon läser det här och ska till Luleå från Piteå under dagen den 26/4, så hör av dig till mig! Jag bidrar till resan med sällskap och en bensinpeng!
<3
Förändring.
Det är nära gränsen nu.
Varje dag är en balansgång.
Jag lever mitt liv bakom det här glaset
och andra sidan har aldrig varit närmre.
Ett beslut är så svårt att ta.
Förändring är svårt att se som bra.
Det är nära gränsen nu
och jag trippar kring den hela tiden.
Jag kan välja vad jag vill
och jag kan bli vem jag är.
Ett beslut jag måste ta.
En förändring måste vara bra.
Det är nära gränsen nu.
Är det okej att vara nöjd nu?
Är det okej att inte vilja ha allt?
Jag har allt.
Jag har allt jag vill ha.
Beslutet borde inte vara svårt att ta.
Förändring borde kanske vara bra.
<3
Den finaste tjejen på jorden!
Älskade vackra Pixie! <3
<3
Rytmer.
Jag skriver nästan aldrig om musik i den här bloggen längre. Jag har kanske förlorat inspirationen lite. Eller så har Pixie tagit över. Men nu ni!
Idag hade jag sånglektion och för två veckor sedan fick jag i läxa att sjunga två låtar "så rytmiskt jag kan". Ni som minns inlägget om Michaela vet ju att det är något jag tycker att jag gör bra. Men såhär fungerar det att när man får i läxa att göra nåt som man tror sig behärska, då faller allt. ALLT!
Jag kan inte sjunga den här låten! Jag har tappat mitt sväng! "Vart är det?" var frågan jag ställde mig under två veckors tid. Jaja. Jag kanske inte kunde det då, trots allt..
Men idag, på lektionen så insåg jag ju att jag visst är svängig. Och jag har en bra underdelning i kroppen. Det är mitt fack det här med rytmer och ord. Och min sångpedagog tyckte att det lät jättebra! Så lektionen som skulle handla om att hitta känslan för rytmik gick över i att handla om curbing, vilket jag har svårare för.
JAG ÄLSKAR ATT ÖVERRASKA MIG SJÄLV! Tack!
Nu ska mitt rytmiska själv och jag ta en macka, en promenad och sen är det natti natti!
<3
Älskade Pixie!
För några månader sedan bestämde jag och erik oss för att skaffa hund. Idag ligger hon tätt, tätt intill mig i soffan och jag älskar henne så fruktansvärt mycket! Hon är helt fantastisk och jag är så otroligt glad över beslutet. Det är inte ens en belastning att gå upp på morgonen och gå 40 minuter trots minusgrader liksom. Hon är BÄST!
<3
Älskad!
Klockan är 9 och jag har redan hunnit köra till Kallax, köra till stallet och fixa hästen (rida senare) och köra hem igen. När jag gick upp? Halv 6...
Jag har haft tre helt magiska dagar då min älskade Erik överraskade mig i tisdags kväll genom att ring på min dörr helt utan min vetskap. Jag blev överlycklig och lite chockad vilket resulterade i att jag hyperventilerade, höll mig för munnen, skadade i hela kroppen och grät samtidigt. Ni kan tänka er.
I dagarna har vi inte gjort något speciellt. Igår bjöd jag honom på trerätters, men i övrigt har vi bara myst och njutit av att vara nära varandra.
Åh, jag orkar inte skriva om hur fantastiskt allt var, men nu vet ni. Det var underbart!:D
<3
Tankar om vänskap och vänner!
Såhär är det med vänner. Jag har flera underbara sådana, och just idag har jag funderat över två typer av vänner. Två kategorier, ingen bättre än den andra och alla lika viktiga.
- Ena kategorin är de som ser på mig och genast känner jag att de ser min själ och mina djupaste tankar. Jag har (minst) två såna här vänner, nämligen Elin och Elin. Det är lustigt också att de har samma namn. Engström och Herlitz är efternamnen. Dessa två är sådana vänner som kan se mig och direkt veta hur de ska bemöta mig. De kan vara tysta en stund och känna in hur jag mår och samtidigt plockar de fram det viktigaste för mig att höra just där och då. Och jag önskar så mycket att jag också kunde det där! Mig tar det flera frågor och funderingar innan jag vet nåt. Poängen är att jag ÄLSKAR dessa två människor och sättet de behandlar mig på. Med ett otroligt lugn och någon sorts storasysterlig omtanke tar de hand om mig, utan att vi hörs speciellt ofta.
- Andra kategorin är de som analyserar problemet och sedan går längder för att lösa det eller hjälpa mig att komma fram till ett svar. Här finns också två fina exempel! Den ena är Joseph Persson. Han är himla handlingskraftig och senast idag försökte han beställa en katalog om KY-utbildningar åt mig. För att jag kanske kan behöva det i mina framtida val, liksom. Den andra är Camilla Zetterman. Hon är underbar och hon är nog min bästa psykolog någonsin! Ställer tusen tusen frågor tills jag själv svarat på problemet och jag går alltid från henne lite klokare och lugnare om besluten jag måste ta. Och lite mer förvirrad för hon lyckas alltid hitta punkter som jag inte reflekterat kring tidigare.
Jag kanske utökar denna kategori-lista någon gång. Om jag får nåt infall. Man ska väl egentligen inte kategorisera och jag hoppas inte att någon av de nämnda tar illa upp. Jag är så glad över mina vänner och vet förstås att de är långt mer mångfacetterade än vad som framgår under varje kategori. Äsch, jag spårar. Fina vännerna!
<3
Michaela!
I fredags satt jag på en föreläsning i mental träning för musiker när vi fick uppgiften att skriva ner tre saker vi är bra på (inom musik). Jag plitade ner tre saker som jag tycker att jag faktiskt kan rätt bra:
1, Lära mig texter fort.
2, Sjunga gospel i kör.
3, Jag är rytmisk.
Sedan fick de som ville ställa sig framför övriga i gruppen och berätta vad man är bra på. Jag tog tillfället i akt att öva på att säga att jag också kan. Det kändes väl rätt bra egentligen. Alla satt och såg så uppmuntrande ut. Det var en bra övning och det är ALLTID bra att ha koll på vad man kan, för att egoboosta sig själv ibland.
Nu kanske ni tror att det här var det bästa med övningen. Nej, så är det inte. När vi sedan fick rast så gick jag och Michaela till kåren och det var då jag fick bekräftelse. Hon tyckte att det var spot on och att jag hade helt rätt i mina påståenden. Tack! Det gjorde min dag att höra!
Idag råkar denna fina tjej också fylla år och jag ägnar därför henne ett halvt blogginlägg (den andra halvan blev visst om mig själv, inte planerat). Hon är inte bara fin, hon är också grym på allt hon tar sig för och snygg som bara den!
Ett urval från våran senaste plåtning.
Foto: Jag
<3