Varje dag är en balansgång.

Jag lever mitt liv bakom det här glaset

och andra sidan har aldrig varit närmre.

Ett beslut är så svårt att ta.

Förändring är svårt att se som bra.

Det är nära gränsen nu

och jag trippar kring den hela tiden.

Jag kan välja vad jag vill

och jag kan bli vem jag är.

Ett beslut jag måste ta.

En förändring måste vara bra.

Det är nära gränsen nu.

Är det okej att vara nöjd nu?

Är det okej att inte vilja ha allt?

Jag har allt.

Jag har allt jag vill ha.

Beslutet borde inte vara svårt att ta.

Förändring borde kanske vara bra.

<3

<3

Idag hade jag sånglektion och för två veckor sedan fick jag i läxa att sjunga två låtar "så rytmiskt jag kan". Ni som minns inlägget om Michaela vet ju att det är något jag tycker att jag gör bra. Men såhär fungerar det att när man får i läxa att göra nåt som man tror sig behärska, då faller allt. ALLT!

Jag kan inte sjunga den här låten! Jag har tappat mitt sväng! "Vart är det?" var frågan jag ställde mig under två veckors tid. Jaja. Jag kanske inte kunde det då, trots allt..

Men idag, på lektionen så insåg jag ju att jag visst är svängig. Och jag har en bra underdelning i kroppen. Det är mitt fack det här med rytmer och ord. Och min sångpedagog tyckte att det lät jättebra! Så lektionen som skulle handla om att hitta känslan för rytmik gick över i att handla om curbing, vilket jag har svårare för.

JAG ÄLSKAR ATT ÖVERRASKA MIG SJÄLV! Tack!

Nu ska mitt rytmiska själv och jag ta en macka, en promenad och sen är det natti natti!

<3