Jag hade tänkt stjäla en lista rakt av från Philip, men den listan hade aldrig blivit komplett, så jag försöker skriva ihop något spännande istället. Får väl se hur långt jag kommer.

Året startade som alla andra år: Hysteria. Och självklart också tristess. Den här året har varit det mest händelserika i mitt liv, men oj så mycket sega kvällar jag spenderat hemma. En och annan vän verkar ha gett upp på mig och en och annan vän har dykt upp i mitt liv. Året har gått uppåt och neråt och hitåt och ditåt. Summering följer nedan.

Det var en onsdag i tidig Januari som jag for in till den stora staden stockholm för att införskaffa min nya pärla. Jag hade bestämt mig för att jag skulle köpa den, bara den var schysst och så. Väl inne på Jam fick jag hjälp och där var han: Min Lukas! Wunderbar! Så med en ny halvakustisk nylonsträngad startade min sista termin i gymnasiet. Upploppet. Vem skulle stå och vem skulle falla? Vi kämpade på med tack och adjö och repade, och repade och repade, och... sa jag repade? Jag blev mer och mer säker på vart jag skulle, men för att komma dit måste jag söka också. Två folkhögskolor sökte jag under våren: Mellansels fhsk och Solviks fhsk. Ni vet nog vilken jag valde;).
Så förutom att jag ville skaffa mig bra betyg i alla ämnen så skulle jag även bevisa för helt främmande människor att jag var rätt. Många extra sånglektioner sattes in. Vi letade låtar och sjöng. Och finslipade och övade. Aldrig någonsin har en enda människa lagt ner så mycket tid på att jag ska klara av något. Jag hade helt enkelt inte tagit mig in om jag inte hade haft Jenny. Hon får mitt första tack!
Men jag har lätt för att överdriva när jag ska göra något. Och ännu lättare för att låsa mig och panika. Våren 2007 är ett typexempel. Vi hade Nutida konst och i vanliga fall tycker jag om läraren, men hon promenerade sönder mina nerver en av lektionerna och jag blev grymt irriterad. Tur var väl att hon tog det med ro och infromerade min fantastiska KF om läget, vilket han tog tag i redan morgonen efter. Istället för att ha gitarrlektion så satt Jimmie och pratade med mig i typ en timme om vad som var jobbigt och varför jag tycker så. Jag rabblade upp Tack och adjö, estetrnas dag, sökningar, körkortet, svenskan, matte C osv. Sedan frågar han simpelt: "Men är det värt att gå sönder för ett bra betyg i matte?". Så mitt andra (mycket välförtjänta) tack går till Jimmie!
Detta var ju övningskörningens vår. Pappa och jag tragglade runt och övade placering i vägbanan, växla på rätt varvtal, lyssna till motorljudet, kurvtagningar, acceleration, inbromsning... Halkbanan var ett med det roligaste jag gjort och den 30/5 2007 stod jag där, efter att ha kört mitt allraste bästa (har inte kört så bra ever since), med en lapp i handen som från nu var mitt körkort! Mitt tredje tack går då självklart till pappan! För tid och pengar.

(Detta börjar utvecklas mer till ett tacktal än till en årsberättelse...)

Den här våren har också varit projektarbetets sluttid. Jag och Yvonne hade galet roligt. Även om det var jobbigt att välja och välja bort låtar, skriva, boka spelningar osv, så var det värt det. Aldrig vill jag glömma vår heldag inne i stan med alla NEJ! Och aldrig kommer jag glömma vår första spelning tillsammans (eller ja, andra) på barnkalaset. Haha! Yvonne var bra som orkade med mig så länge. Och hon är verkligen en bra vän.
Men som sagt slutet av början närmade sig. Eller var den början av slutet? Eller kanske början av slutet som är början på något nytt? Stdenten i alla fall. Jag grät i två veckor innan. Musikhus, kära musikhus och alla lärare. Och klassen, oj vad kul vi har haft. Men själva dagen D var fin. Jag sa hajdå till de sista lärarna, fick stipendium, åkte flak, kramades massor, sjöng så rösten försvann och hela kvällen avslutades nere i hamnen med Yvonne och ljudet från en trubadur på minigolfen. Helt fantalutastiskt.
Sommaren började med en "stor" vinst: Lektionshästmästerskapet för stockholms distrikt. Jag och Faran och några till från klubben åkte till djursholm och Faran kände direkt att det här var något han ville vinna. Vem skulle stoppa honom? Så efter att han för det första blivit frisk, sedan vunnit en hel massa tävlingar på hemmaplan, så går vi också och vinner på bortaplan! 19 år är han i år och det finaste på den här jorden. Så mitt fjärde tack går inte halt oväntat till Farao, bara för att han är den han är, och för att han lever.
Jag fick jobb den här sommaren, trots att jag inte trodde det. Men ica blev min nya hemvist och jag trivdes jättebra! Lärde mig fort och fick goda ord med mig=). Det var bara tack vare Sussie som jag fick tjäna pengar och jag är ytterst glad för det!
I studentpersent hade jag fått en dator och det är honom jag skriver från nu. Min kära Marvin. Han har ännu inte begått självmordsförsök, och är världens sötaste! Tur var väl att jag fick honom innan flytten. Jag skulle flytta upp till Skellefteå och plugga musik. Livrädd kan nog vara rätt ord för att beskriva mina känslor och den 20/8 for vi. Mor och far skjutsade upp mig med all packning. två dagars resa med stopp i Ö-vik för påhälsning av mammas moster Doris som bor i myisgaste huset. Och så många minnen därifrån. Tänka sig att jag nästan kommer från norrland ändå.
Att börja på Solvik var omtumlande. Det tog några veckor innan jag fattade att jag inte träffat mamma och pappa på ett bra tag. Ett ännu längre tag att fatta att jag bodde i norra delen av sveriget. Men det är helt fantastiskt däruppe. Jag går i en klass med underbara människor som jag saknar så sjukt mycket nu på lovet. Bor ju på internat däruppe och man kommer varandra så sjukt nära. På kort tid. Det är som korta starka muskler. Jag känner mig lite svagare utan dom. Men det är nog bra att vara härhemma för att uppskatta alla. Men en som jag aldrig vill tappa greppet om däruppe är Mariah. Ni som umgåtts med mig härhemma vet. Så mitt femte (och troligvis sista) tack går till Mariah. Du betyder.
Musikaliskt sett så har det här året utvecklat mig mycket. Först jag och Yvonne, sedan Solvik. Sceniskt och ja... Galet skoj! Musik i mängder och nästa år ska jag satsa på att lära mig att prioritera rätt.
Julen var mysig, men utan snö. Och ikväll ska jag till Jojjo och fira in det nya året. Ska bli kuligt!

Vi ses imorgon, då det är STOCKHOLMSåret-08! Haha:P Min humor har gått över gränsen.

Skriv nåt litet om ni orkade läsa hela.. bara så jag vet:P

<3

Jag ska bli bättre på det här med bilder på nätet. Mina förblir mina, andras ska få mer cred. För jag fattar nu att om man tar en bra bild och bara ger ut den hursom, så får man aldrig cred för den. Oh, well. Helst vill jag ju vara en trevlig människa också. Och så. Men ja. Visst kan man få använda bilder jag tagit, men säg gärna tack=).

Anyways. Jul förbi. Inget speciellt. Kändes som vilken dag som helst. Trist nog. ag är inne i nått tråkigt tillstånd. Typ felsäkert läge. Och jag säger det igen. Vill du träffa mig så till att det sker. Ska träffa Bodil på fredag!:D OCh till Jojjo på måndag. Jobba imorrn och rida Nathalie på lördag.

Mjäk. När jag har såhär tråkigt så vill jag bara äta hela tiden. Inte bra.

<3

Jag är hemma. Jag lyssnar på låtar till soulgiget den 18/1 på kåffein.
Jag längtar dit, men jag vet inte vad jag vill sjunga. Har fastnat för en låt som heter Put your records on. Men samtidigt vore det superskoj att sjunga a long walk eller fell in love with a boy. Aja, det ger sig. Det skulle ju komma upp fler låtar också. Men när!? Vill ha alla nu så jag kan välja.

Oh, well. Som sagt hemma. Det är skönt. Mamma, pappa, stallet, systrar osv. Imorgon ska jag förmodligen rida Nathalie. Det har jag aldrig gjort, så det blir skoj. Vill rida mycket det här lovet. Får se om jag kanske får rida stratos också. Och en lektion på Faran skulle inte vara fel. Oh, well.

Sen vill jag gärna träffa er som vill träffa mig. Jag åker tillbaks upp den 3/1 och den 27/12 jobbar jag. Den 28/12 åker jag kanske in till storstaden och imorgon är det farfar. I övrigt är jag väldigt fri. Som en fågel kan man säga.

Just go ahead, let your hair down.

<3

Jag har det så galet bra, men jag saknar er.

omtyckt. fast jag vet inte jag..

Idag blire städa och så. imorrn sjunga och sluta och bussa. sen julia, buss HEMMA! Men ajg har ju fått vara hemma mycket den här terminen. två gånger! nästa termin är det mer lov. så det blir bra.

<3

Jag vet inte vem jag är. Men vilken normal 19-åring vet det egentligen? Jag är bara lite trött på att ibland komma på saker typ som: "Men det här är ju inte vad jag är bra på." Och speciellt när det handlar om något jag vill göra allra helst. Var det verkligen bra att bryta med stallet så mycket? Jag ska inte prioritera bort ridningen nästa vecka.
Men det är ju så underbart roligt att stå på scenen. Även om jag aldrig kan vara bättre än de andra i min klass. För det har jag räknat ut nu.

Varför kan jag intye bara vara nöjd. Jag har det så fruktansvärt bra. Men jag antar att man inte kan må helt bra. Men att vara pessimist och inte ens sträva efter det känns bara helt fel. Jag vill sträva mot 100%. Jag vill göra mitt bästa. Men när mitt bästa inte räcker.

Och jag överreagerar. Förlåt alla som känner sig träffade. Jag ska vara med tillbaka, om jag kan. Har lite svårt för det. Vill vara mycket och överallt och med på allt.

Och jag vill så sjukligt gärna bada badtunna ikväll, men troligtvis kommer ingen att orka. Klandrar dom inte. Lång dag och ja... Men som sagt.

Har städat rummet nu iaf. OCh mixat schlagern. Men jag vill inte spela upp den för nån. Ugh.

Jag har däremot INTE gjort teorin, brukspianot, sången, eller nåt av det andra som jag inte minns för jag är så dålig på att få saker gjorda. Jag hatar det. Att jag är så dålig på det. Synd att det sitter folk här. Annars hade jag kunnat skrika och gråta som jag ville.

<3