<3

Jag har haft tre helt magiska dagar då min älskade Erik överraskade mig i tisdags kväll genom att ring på min dörr helt utan min vetskap. Jag blev överlycklig och lite chockad vilket resulterade i att jag hyperventilerade, höll mig för munnen, skadade i hela kroppen och grät samtidigt. Ni kan tänka er.

I dagarna har vi inte gjort något speciellt. Igår bjöd jag honom på trerätters, men i övrigt har vi bara myst och njutit av att vara nära varandra.

Åh, jag orkar inte skriva om hur fantastiskt allt var, men nu vet ni. Det var underbart!:D

<3

Såhär är det med vänner. Jag har flera underbara sådana, och just idag har jag funderat över två typer av vänner. Två kategorier, ingen bättre än den andra och alla lika viktiga.

• Ena kategorin är de som ser på mig och genast känner jag att de ser min själ och mina djupaste tankar. Jag har (minst) två såna här vänner, nämligen Elin och Elin. Det är lustigt också att de har samma namn. Engström och Herlitz är efternamnen. Dessa två är sådana vänner som kan se mig och direkt veta hur de ska bemöta mig. De kan vara tysta en stund och känna in hur jag mår och samtidigt plockar de fram det viktigaste för mig att höra just där och då. Och jag önskar så mycket att jag också kunde det där! Mig tar det flera frågor och funderingar innan jag vet nåt. Poängen är att jag ÄLSKAR dessa två människor och sättet de behandlar mig på. Med ett otroligt lugn och någon sorts storasysterlig omtanke tar de hand om mig, utan att vi hörs speciellt ofta.
• Andra kategorin är de som analyserar problemet och sedan går längder för att lösa det eller hjälpa mig att komma fram till ett svar. Här finns också två fina exempel! Den ena är Joseph Persson. Han är himla handlingskraftig och senast idag försökte han beställa en katalog om KY-utbildningar åt mig. För att jag kanske kan behöva det i mina framtida val, liksom. Den andra är Camilla Zetterman. Hon är underbar och hon är nog min bästa psykolog någonsin! Ställer tusen tusen frågor tills jag själv svarat på problemet och jag går alltid från henne lite klokare och lugnare om besluten jag måste ta. Och lite mer förvirrad för hon lyckas alltid hitta punkter som jag inte reflekterat kring tidigare.

<3

1, Lära mig texter fort.

2, Sjunga gospel i kör.

3, Jag är rytmisk.

Sedan fick de som ville ställa sig framför övriga i gruppen och berätta vad man är bra på. Jag tog tillfället i akt att öva på att säga att jag också kan. Det kändes väl rätt bra egentligen. Alla satt och såg så uppmuntrande ut. Det var en bra övning och det är ALLTID bra att ha koll på vad man kan, för att egoboosta sig själv ibland.

Nu kanske ni tror att det här var det bästa med övningen. Nej, så är det inte. När vi sedan fick rast så gick jag och Michaela till kåren och det var då jag fick bekräftelse. Hon tyckte att det var spot on och att jag hade helt rätt i mina påståenden. Tack! Det gjorde min dag att höra!

Idag råkar denna fina tjej också fylla år och jag ägnar därför henne ett halvt blogginlägg (den andra halvan blev visst om mig själv, inte planerat). Hon är inte bara fin, hon är också grym på allt hon tar sig för och snygg som bara den!

<3

<3

Jag är en djurmänniska. In i minsta muskel älskar jag djur. Förut trodde jag det bara var hästar, men jag inser nu att det mest är djur. Hur dom kan se in i min själ utan att säga ett ord eller ställa en fråga. De vet vad jag tänker på och de kan förstå.

Djur är magiska. Även om dom inte har magiska horn i pannan. Jag kan liksom inte ens försöka att förklara för er hur mycket jag älskar Eriks och min hund. Hon som alltid vet vad hon ska göra för att muntra upp mig. Hon som la sig nos mot nos med mig första natten utan Erik. Hon som förstår.

Hästar är ett kapitel för sig, såklart. Hur många gånger har jag inte borrat in näsan i Fantasticas varma päls och gråtit tills det onda gått över? Hur många gånger har jag inte ryktat och ryktat och ryktat för att till sist inse att vi båda fick ut minst lika mycket av det? Skrittat barbacka och flätat fingrarna i manen och känt på enkelheten i livet?

Hästar är otroligt komplexa och otroligt tydliga i sitt kroppsspråk. En hund kan jag inte alls läsa av på samma sätt som en häst. Kanske beror det på den enkla saken att hästar är flyktdjur och hundar är rovdjur? Mest tror jag det beror på att jag umgåtts så mycket med hästar att jag lärt mig att kommunicera med dom och förstå.

Hur som helst, jag spårar lite nu. Jag sitter här och börjar nästan gråta när jag tänker på vad jag har som så många saknar. Djuren i min närhet skulle jag aldrig byta bort.

<3

<3

Dagens humör är väl inte på topp. Hur blir man kvitt det? Jag själv tänkte mig en lång kväll i stallet. Det brukar bota det mesta av ångesten. Tro nu för guds skull inte att det är särskilt synd om mig. Jag mår mest dåligt för att jag har någon att älska, som älskar mig tillbaka. Vilket är det finaste i världen. Tyvärr är han inte här och det sliter mig itu idag.

Men ta det lugnt! Jag har planerat att få in både frukost, lunch och middag på schemat och kommer mer än väl överleva den här dagen också.

Min käre kusin hade lagt upp ett foto på facebook som jag nu kallt snor och lägger upp på min blogg. Varsågoda:

<3