Jag tror jag är lite självdestruktiv. Det är synd egentligen. Jag analyserar och förstör fina saker. Som typ vänner. Jag tror att de inte vill ha mig för att jag inte är bra nog. Och så kan det vara, men då måste jag väl bli bättre då. Det är alltid upp till mig att ändra. Jag skulle kunna skriva ett blogginlägg om hur otroligt tråkigt och ledsamt jag tycker det är att ALDRIG få frågan om att t ex köra på konserter. Men det skulle inte hjälpa. För de som vill hålla mig ute kommer fortsätta med det, och de som vill ha med mig att göra, kommer ha med mig att göra.

Så skit samma. Jag bryr mig inte. Från och med nästa termin tar jag hand om mina studier och mitt hem och om de som vill ha mig i sitt liv. Jag vill fortfarande vara med på konserter, men jag tänker skita i det fakum att det tog två år för mig att sluta bry mig.

Det tog två hela år för mig att förstå att det spelar ingen roll. Jag är en värd person. Jag har kvalitéer som gör mig värd som person. Det kanske inte har med musik att göra men jag är duktig. Och jag är klar med mina första två år på högskolan och jag har läst 30 Hp mer än jag behövt, redan.

Det känns skönt att tänka såhär. Sak samma om jag aldrig fått haka på roliga projekt. Jag ska få haka på ett roligt till hösten och jag är mer än tacksam för det. Så vet ni? Jag bryr mig inte.

<3