Igår när skulle sova hände det fantastiska! Jag låg och läste i världens bästa bok, Matilda, som jag har som tröst nu när Erik är borta, och insåg snart att ikväll kommer jag läsa ut den för typ säkert tionde gången i mitt liv. Men det hör inte till saken. Det pep till i min telefon och det pirrade till i hela mig. "Hoppas det är Erik hoppas det är Erik" viskade jag och tog telefonen. Nej, det var inte Erik. Vände mig igen och tänkte att det är allt lite jobbigt att bygga upp ett sånt hopp och sen få det nerslaget varje gång.
Tio minuter senare fick jag ett till sms. Hoppet tindrade till inom mig, men jag bröt ner det fort och tänkte att det är säkert samma person som sist. Men då var det Erik! Åh, världens finaste pojkvän! Jag blev så glad att ett leende infann sig och jag somnade tryggt i hans tankar.

<3