Jag sitter här i våran lägenhet, alldeles oförmögen att ta mig an livets uppgifter. För numera känns skolan som livet. Hemskt, jag vet. Idag ska jag nog göra bort lite bilder. Moulin Rouge ska få sig ett ansiktslyft och jag ska tömma kortet och föra över saker på hårddisken. Sounds like a plan. Och dessutom har det INGENTING med musik att göra. Fruktansvärt skönt.

Jag och min vän Michaela diskuterade vikten av att ha en värld utanför skolan igår. För mig är stallet min räddning. Hade jag inte gått dit 4 dagar i veckan så hade jag gått under. Jag pallar inte musik 24/7. Inte på det sättet det är här. I stallet pratar vi om andra saker. Vad ska du hoppa? Vilka klasser ska du rida på tävlingen? Snygga ridbyxor, vart har du hittat dom? Plaska i lera, bära hö, mocka skit. Åh, livet fyller mig när jag tänker på det. DET är livet govänner!

Inatt fick jag två fina meddelanden med ungefär samma innehåll från världens finaste pojke. Den ni!

Idag gick jag upp tidigt för att Sotar'n ska komma. Jag ville inte bli tagen på sängen, så att säga. Men ingen har dykt upp ännu. Jag vågar inte gå på toa eller duscha, i tron om att de ska ringa på dörren just då. Jag tar nog tag i bilderna nu. Jopp.

<3