Jag tänkte jag skulle länka till en blogg som faktiskt ger mig inspriration till att skriva i min egen blogg. Dett är lite konstigt egentligen, för hon har som har bloggen skriver om föreberedelserna till sitt bröllop och det är inte mycket bilder, men mycket text. Jag brukar inte uppskatta mycket text, egentligen. Bilder är alltid kul att se. Ni fattar. Ni är nog som jag.
(Har ni för övrigt lagt märke till att jag lägger till bilder i mina inlägg för att ni ska stanna och titta på dom, och kanske komma tillbaka imorrn, trots att det inte är bilder från dagen som gått? (Det borde jag kanske inte sagt...))

Anyways. Jag har en liten teori som handlar om att hon mest troligt skriver på ett sätt som tilltalar mig. Det är mitt språk, liksom. Och nu tänker du: "Men nej. Maria, ditt språk är konstigt och meningarna är dåligt uppbyggda." (Ha, inte ens den meningen var säkskilt välformulerad, och den skulle föreställa komma från någon annan.)
Språket ja. Jag tror att hon skriver som jag skrev när jag skrev mycket. Eller mycket och mycket. Men under den tiden då jag fortfarande kunde formulera mig, använda fina synonymer, liknelser, då jag kunde skriva en text och vara skitnöjd efteråt. It's gone.

Jag drömmer mig tillbaka till gymnasiet (då jag var sjukt mycket bättre på allt) och presenterar länken till Alltid, Alltid vi.

För övrigt kom det ljud utifrån gräsmattan nu: "Nu startar vi festen, nu startar vi festen. Festen är hääääääär, festen är häääääär". Tredje dagen på hemvändarfesten tar sin början...

<3