Kom just hem från stallet. Idag red jag Marconn. Hade aldrig haft honom innan idag och tänkte att det skulle vara kul att testa, har liks ingen uppfattning alls om den hästen, förutom att han springer med huvudet högt alltjämt. Fick höra innan passet också, att det inte brukar vara en dans på rosor och att han antingen brukar springa eller vara seg.
Vi skrittade upp till banan (ute, värme, lycka, damm... nysningar) och redan då kände jag att det var energi. Inte seg alltså. Kul!
Travade fram lite själva först och han var spänd som en okokt ärta i hela kroppen, så jag bestämde att det är bäst att rida han så lång och låg som möjligt redan från början och inte så fort. Detta måste varit de senaste veckornas bästa beslut.
Övningen idag bestod av tre stora 20-metersvolter med byt om volt i varje (orkar inte rita upp) och var perfekt för oss. Mycket forma och stretcha och att lägga ner honom blev inga problem alls. Han kändes avslappnad och riktigt fin. Men jag måste ta tag i de däringa situpsen nu. Marie skriker som en galning på att jag ska sträcka på mig och inte ta alla stötar i ryggen. "SPÄNN MAGEN! MER! MER!". Samtidigt vet jag att jag fortfarande fuskar med stigbyglarna på tårna, men det blir i alla fall bättre. Det är viktigare att fokusera på mellandelen nu.
Avslutningsvis rullade vi runt hela stora banan i galopp och la ner hästarna. Funkade väl hyfsat ibland, men han blev råtaggad stundtals. Avslutade i lättridning och då var han tillbaka till avslappnad med bjudning.

Med andra ord: Jag är så himla nöjd med det här passet! Jag kan rida!:D




<3