Jag ska sluta upp med att säga vad som komma skall. Påminn mig om det. För det blir aldrig som man tänkt sig.

Jag är fruktansvärt trött. Har nog inte sovit något alls inatt och nu känns det halvonödigt att sova, men ajg antar att jag måste göra det en stund ändå. Hade sätesgranne från ume till uppsala. Ugh. Eller, ja, han var väl inte så jobbig men ändå. Och i Tönnebro fick några småtjejer (gymnasiet?:P) för sig att det var bra att skratta högt och prata högt. Och till saken hör att klockan var halv tre, på natten! Fy och tvi. Och kallt var det också. Jag packade in mig i min jacka så gott det gick, men fönstret var kallt och från trappandrog det och jag var inte ett dugg varm när jag stack ut huvudet i det snöande stockholm.
Dessutom är det "söndag" idag. Timmestrafik och jag missade 5.52-tåget med 5 minuter. Och det är "söndag" också, sa jag det? McDonalds öppnar senare och pressbyrån likaså. Tur att jag fick frukt av Maria innan jag for. Annars hade jag blivit mer grinig.

Min feber är nog tillbaka lite och jag fryser igen. Nyser också och låter sjukt pessimistisk. Men you know what? Så är det ibland! Jag har varit på resande fot i 15 timmar. Jag tänker kräva den rätten:P Trots att jagv verkligen inte har den. Jag hoppas på godis imorrn. Gott ska det bli. Hoppas jag. Jag vill simma. Fast nu tror jag nästan att jag är förkyld. Det var väl typiskt? Det är iallafall vettig luft härnere. Måste spela gitarr.

<3