Not on the inside
.Det är inte synd om mig för jag har massor med vänner också. Men de man hoppas ska vilja lära känna en gör sällan så. Även om det ibland slår rätt.
Och att jag dramatiserar? Gör jag? Förmodligen. Jag menar, jag skriver ju om det här, vilket borde betyda att jag dramatiserar allt. Förstorar upp det. Tar illa upp och tar åt mig. Men sån är jag. Jag tar illa upp om någon säger att jag skött mig dåligt. Det är naturligt beteende. Jag vill ju förbättra mig och för att göra det behöver jag först ta åt mig av vad som är fel.
Skit samma. Ingen som bryr sig bör ta åt sig ändå, så det spelar ingen roll att jag skriver det här.
Det har för övrigt löst sig med skjuts av grejor på fredag, om du läser det här Jonas. Mamma jobbar förmiddag så hon kan hämta grejerna och sen hoppas jag att hon kan köra ner dem till Nynäs på fredag eftermiddag också. Glöm inte spelningen klockan 17.00.
Har tjatat en hel del om Avenue Q idag också. Den är ju grym, så:P. Och fått veta att jag pratar som en papegoja, och att jag var sen imorse (grabb på bussen som var pratsam..).
Finns det nån här som det inte suger fett att va'?
<3
jag vet precis hur det är att inte betyda nåt annat än nån som håller koll och du behöver itne känna dig dum, det får vara jobbigt.
jag finns här alltid.
Tar du illa upp för att folk ser dig som någon att lita på, som håller koll på saker och ting?
"Men de man hoppas ska vilja lära känna en gör sällan så", de kanske helt enkelt har det lite svårt att lära känna människor, de kanske jättegärna vill lära känna dig bättre men inte vet hur man gör?
The Anonymous Avenger: Nej, jag tar inte illa upp för att folk litar på mig. Jag tycker bara att det kan kännas halvtråkigt när det enda man någonsin pratar med mig om är schema eller någon annans msn. Och visst är det okej, det är inte det jag säger. Men jag får liksom känslan av att det finns de som endast håller sig vän med mig pga just dessa saker. Men jag har sagt det någon gång tidigare. Så länge de åtminstone pratar med mig nångång så är det väl bra, för jag menar, då pratar de i alla fall med mig.
Och ja. Så kan det vara. Ska jag vara ärlig så har jag inte riktigt sett på det så. Man kan ju hoppas att de vill det..=)
Maria, jag känner förmodligen inte till alla dina vänner, men tror du inte att det kan vara samma sak här, att folk inte riktigt vet hur de ska få kontakt med dig, hur de ska bli bättre vänner med dig? Hoppas du förstår hur jag tänker ivarjefall.
Förresten, är det så att du inte pratar så mycket med de här personerna heller? Det kan ju sända ut signaler som att du inte är så intresserad heller. Du får be om ursäkt om du känner att jag framställer dig som elak eller så, det är inte vad jag vill komma fram till, utan det jag vill ha sagt är att de kanske tar avstånd för att du tar avstånd...
Utmaning: Bestäm dig för en person att "testa", börja prata med människan någon gång ibland sådär och se om det hela kanske blir bättre. Om det inte fungerar, vad har du förlorat då? Ett par minuter, en kvart kanske?
Lycka till med vad du än väljer att göra (:
Jag förstår precis vad du menar (vem du nu är, jag har två tankar om det). Och jag håller med dig, frö det är ju förmodligen mitt eget fel. Egentligen är jag väl nöjd med det jag har.
Och jo, jag har "testat". Jag håller inte måttet. Säger fel saker osv. Men sak samma, för jag har toppenvänner som bryr sig och vill lära känna mig. Bättre lägga min tid på dom då.
Och du framställer mig inte som elak, utan mer som jag är, på riktigt=).