Speciell.
Jag gillar inte att skriva att jag är speciell, men nu gör jag det ändå. Jag känner mig i alla fall otroligt speciell när jag är på Sorunda Ridklubb. Det känns som att alla litar på mig och att de tycker att det är roligt att jag är hemma. Jag vet inte vad det beror på men jag tar upp några saker.
- Jag får rida ridskolehästar som behöver ridas och ingen ifrågasätter någonsin om jag ska klara det eller inte. De tar för givet att jag inte är rädd och att allt ska gå bra.
- Jag får rida AnnaKarins Rocky. Jag tror inte att det är någon utanför familjen Larsson som gjort det, så jag känner mig väldigt hedrad. Samma sak där, hon har aldrig antytt att hon varit orolig och jag känner att hon visar uppskattning för att jag hjälper henne.
- I somras fick jag rida fina Ilex. Red ut långa turer med enda ledordet: Han får inte skada sig. Jag hade verkligen jätteroligt i somras med Ilex och Colby.
- Ridskolebarnen frågar mig om saker som om jag aldrig varit borta. Jag har bott hemifrån i 4,5 år nu och de frågar fortfarande mig om hjälp. Och tilltalar mig med rätt namn.
- Madde kom upp till stallet idag för att träffa mig. Inte för något ärende eller annat, utan för att träffa mig. Det får mig att bli glad och känna mig otroligt speciell.
Så tack Åsa, Jossan, Kajsa och AnnaKarin för den här vintern. Vi ses nog i sommar igen!
Exit i sommarhagen.
<3
Lära-känna-nivån.
Känner att jag kanske ska ta och skriva lite mer om hur jag ser på det jag kallar för att lära känna hästen först. En av mina tränare sa alltid förut att det är bra att jag är så mjuk i min ridning och att jag när jag sitter upp på en ny häst, ger den en chans att känna in mig och mina kommandon.
Detta har jag tagit åt mig väldigt mycket och försöker att alltid ge hästen en stunds invänjning innan jag börjar kräva massa saker av den. Självklart ska grundläggade saker fungera som start, stopp, svänga, flytta. Men att göra det i form eller med aktivitet kan faktiskt vänta 5 minuter. Man kan jämföra det med att du träffar en ny person. Du börjar kanske inte med att fråga: "Hur var din uppväxt då?" utan du börjar med grunderna, namn, ålder osv, och sen kan du gå in djupare på saker du är intresserad av.
Herregud, detta håller på att spåra. Det gör inget. Jag tror vi är på samma sida, eller hur? Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
<3
Nya läsare? Haha:P
Haha! Nu måste bloggen varit på förstasidan eller nåt, för det har droppat in fyra kommentarer från folk jag inte känner:P. Jag kan visst vinna en tandblekning. Jag visste inte att jag behövde det. Tycker mina tänder fungerar bra till att både tugga och le med. Sen var det nån som visst (inte) hade bloggat om min blogg. Sen var det två fina adventshälsningar. Dom gläds jag åt. Tack och detsamma!
Sen var det Sara, självaste inspirationen till åsiktinlägget, som kommenterat. Ska vi kanske se till å ses i dagarna som kommer? Tycker jag det.
Jag hoppas på lite stall åtminstone i jul och lite rida och mysa med tjocka ponnymanar! När jag kommer tillbaka till Piteå står det en röd fara och väntar på mig! Hosse är tillbaka! Hoppas ändå på att få rida lite på Piero till våren, han är rolig!
Pixie ligger här brevid och sover.
<3
En åsikt.
Jag fick mig en bloggtanke igår, så är får ni höra. Jag tänker ofta på det här inlägget i saras blogg, men också på det inlägget hon skrev om ridskoleryttare. I ridskoleryttarinlägget skrev Sara om hennes åsikt kring det här med att många kommer till stallet så kort tid innan de rider, och sedan drar en rotborste över dom, kastar på grejerna och går ut. Som Sara skrev då: Under den tiden du har lektion så är hästen som din egen häst. Skulle du göra så om det var din egen häst?
På klubben jag rider nu, så är det bestämt att man ska vara på plats 20 minuter före lektionen. Då delas hästarna ut och man får gå att göra iordning. Våran grupp följer inte detta, när vi väljer hästar så gör vi det en halvtimme innan. Jag kan inte för min värld förstå hur man hinner rykta, visitera, sadla, tränsa, byta om och gulla och mysa med hästen på så kort tid. 20 minuter är ingen tid alls. 30 minuter hinner man ja, knappt rykta på och absolut inte gulla och bekanta sig med hästen.
Det är så himla viktigt när man bara rider en gång i veckan, men ändå verkar inte detta uppmuntras. Och de märks på pälsen på hästarna. Visst de går ute dygnet runt med täcke på sig och då blir dom rätt äckliga i pälsen, men om ALLA elever skulle rykta sin häst före passet, så skulle de vara superfina! Jag vet inte hur det är de andra dagarna i veckan, eller ens i alla andra grupper, men efter vad jag sett, så är det viktigare att hänga och snacka mycket/stanna hemma längre, än att rykta ordentligt före passet.
Jag ser det här som en utmaning. Jag går och ryktar 50 minuter före passet börjar. Då har jag god tid på mig och min häst är lugn och avspänd innan jag går in i ridhuset. Goda förutsättningar!
Hoppas ni som läser det här tar er en lite längre rykt nästa gång. Läsa Saras blogg också! Den är bra den!
<3
Tillbaka efter bloggvilan!
Jag vet, det var länge sen jag uppdaterade den här bloggen. Jag har inte haft orken. Hosse flyttade i början av September och energin flög ur mig. Det har hänt mycket.
Jag har ridit riktigt bra den här terminen och detkänns kul! Jag försöker få ut så mycket av varje pass som möjligt. Jag har också fått äran att rida en privathäst litegramm som heter Piero. Han är fin och otroligt lugn och trygg. Tanken är att jag ska hoppa honom litegrann. Det blir roligt!
I onsdags hade vi körning på lektionen. Det var tokroligt!:D Men på onsdag är det hoppning igen och jag ska förmodligen rida Zaranka som jag ridit de senaste gångerna. Han är en valack som inte är så van vid att hoppa, så vi kämpar med balans och tempo. Riktigt roligt att rida är det just nu!
Vi hörs förhoppningsvis snart igen, då jag tror det är dags att ta tag i den här bloggen igen.
Hoppning med Hosse=)
<3
