Speciell.
Jag gillar inte att skriva att jag är speciell, men nu gör jag det ändå. Jag känner mig i alla fall otroligt speciell när jag är på Sorunda Ridklubb. Det känns som att alla litar på mig och att de tycker att det är roligt att jag är hemma. Jag vet inte vad det beror på men jag tar upp några saker.
- Jag får rida ridskolehästar som behöver ridas och ingen ifrågasätter någonsin om jag ska klara det eller inte. De tar för givet att jag inte är rädd och att allt ska gå bra.
- Jag får rida AnnaKarins Rocky. Jag tror inte att det är någon utanför familjen Larsson som gjort det, så jag känner mig väldigt hedrad. Samma sak där, hon har aldrig antytt att hon varit orolig och jag känner att hon visar uppskattning för att jag hjälper henne.
- I somras fick jag rida fina Ilex. Red ut långa turer med enda ledordet: Han får inte skada sig. Jag hade verkligen jätteroligt i somras med Ilex och Colby.
- Ridskolebarnen frågar mig om saker som om jag aldrig varit borta. Jag har bott hemifrån i 4,5 år nu och de frågar fortfarande mig om hjälp. Och tilltalar mig med rätt namn.
- Madde kom upp till stallet idag för att träffa mig. Inte för något ärende eller annat, utan för att träffa mig. Det får mig att bli glad och känna mig otroligt speciell.
Så tack Åsa, Jossan, Kajsa och AnnaKarin för den här vintern. Vi ses nog i sommar igen!
Exit i sommarhagen.
<3
Kommentarer
Trackback
