Hörrni, jag har tänkt på en grej. Jag sviker människor och djur hela tiden. I alla fall känns det så. Och jag tror sällan det har att göra med att de jag "sviker" känner sig svikna. Utan mer om att jag har sån enorm vilja att vara alla till lags att jag liksom glömmer att inte alla blir jätteledsna av att jag "sviker" dom.

 

Ta det här med att flytta till exempel. När jag flyttade hemifrån svek jag båda mina föräldrar och mina syskon. Jag svek Farao och Fantastica och jag svek de som satsat på min ridning. Jag svek också mig själv eftersom jag inte längre kunde utvecklas i samma takt som tidigare, ridmässigt.

Men jag överlevde, och de andra överlevde. Och jag fann nya vänner att umgås med och senare också svika.

 

Jag flyttade från Skellefteå till Piteå och svek de jag lärt känna i Skeå. I Piteå började jag bygga ett liv utanför skolan där både gospelkör och stallmänniskor var involverade. De la ner kärlek och kraft på våran relation och en dag fick jag för mig att jag behövde flytta för att överleva. Vissa försökte övertala mig att stanna, vissa menade att det är ju ändå så kort kvar på utbildningen, bara gör det, och vissa förstod.

Jag svek de som ville ha mig kvar, jag hade ju faktiskt varit någon för dom. Jag svek Hosse och Maria och jag svek mig själv. Återigen. Jag hade äntligen börjat utvecklas i min takt igen och jag hade så roligt i stallet, men jag gav bara upp.

De som förstod svek jag aldrig. De visste att jag behövde göra det här för mig, och de stod brevid.

 

Och det viktigaste av allt nu är att jag egentligen aldrig svikit någon på riktigt. Jag har bara gått min egen väg och gjort det som varit bra för mig och andra runtom mig. Jag är trött på att känna mig som en svikare. Det var förmodligen aldrig någons mening att det skulle kännas så och jag säger ju det, det är min himla känsla i min himla kropp, med mitt himla ostabila humör.

 

Så nästa gång du säger att jag är en svikare, så tänk igen. Är det verkligen så? Eller vill du bara ge mig lite dåligt samvete? Om det är den sistnämnda så ber jag dig vänligen att låta bli. För dåligt samvete har jag så det räcker och blir över, tack så mycket!

 

Nu ska jag stoppa in hamburgerbröden i ugnen och skratta åt att Pixie kissade på en snigel när vi var ute idag. "Jag pissar på dig!" var ett uttryck som passade bra in där!

 

<3