Nattestund har funderingar i mund.
Såhär är det nog för de flesta av oss. Vi bestämmer oss för att vi ska göra något speciellt, utöver vardagen. Det kanske ska ske om en vecka eller så. Det skulle kunna vara en resa. Och POFF så är allting fram tills avresedatum totalt oviktigt!
Det har varit så för mig ända sen jag flyttade hemifrån. Just nu är jag inte i Piteå. När jag lägger huvudet på kudden och blundar så ligger jag i en liten 90-säng brevid mannen jag älskar i en annan del av Sverige. Och imorrn har jag konsert med On Duty i Umeå. Och på måndag och tisdag ska jag förbereda mig för en tävling som är den 5 Maj. Och på söndag och måndag och onsdag så ska jag skriva klart en rapport.
Med andra ord så har jag massor att göra och vara med om innan jag åker. Men i hjärta och själ har jag redan åkt. Det var det där med att leva i nuet. Det kanske är något jag aldrig varit särskilt bra på. Jag spenderar så mycket tid på att oroa mig för framtiden att jag missar att jag lever här och nu.
"Och efter jag är klar med den här utbildningen, då! Då börjar mitt liv!". Jo, tjena. Jag lever faktiskt redan, hallå! Och när jag hör mig själv säga att "då örjar mitt liv!", blir jag mörkrädd. Varför måste jag gå runt och vänta på livet? Varför måste jag oroa mig för att jag inte ska klara mig? Jag har alltid något att falla tillbaka på. Bättre och sämre alternativ, men det är långt ifrån synd om mig.
Som sagt så är jag inte här. Vill ni mig något så träffas jag säkrast efter den 1 Maj. Lite helare, lite trasigare, lite lyckligare, lite ledsnare.
Jag ska snart försöka mig på en tuss sömn. Det känns som att det här blir en lång natt.
Foto: Evelina Hermansson
<3
Det har varit så för mig ända sen jag flyttade hemifrån. Just nu är jag inte i Piteå. När jag lägger huvudet på kudden och blundar så ligger jag i en liten 90-säng brevid mannen jag älskar i en annan del av Sverige. Och imorrn har jag konsert med On Duty i Umeå. Och på måndag och tisdag ska jag förbereda mig för en tävling som är den 5 Maj. Och på söndag och måndag och onsdag så ska jag skriva klart en rapport.
Med andra ord så har jag massor att göra och vara med om innan jag åker. Men i hjärta och själ har jag redan åkt. Det var det där med att leva i nuet. Det kanske är något jag aldrig varit särskilt bra på. Jag spenderar så mycket tid på att oroa mig för framtiden att jag missar att jag lever här och nu.
"Och efter jag är klar med den här utbildningen, då! Då börjar mitt liv!". Jo, tjena. Jag lever faktiskt redan, hallå! Och när jag hör mig själv säga att "då örjar mitt liv!", blir jag mörkrädd. Varför måste jag gå runt och vänta på livet? Varför måste jag oroa mig för att jag inte ska klara mig? Jag har alltid något att falla tillbaka på. Bättre och sämre alternativ, men det är långt ifrån synd om mig.
Som sagt så är jag inte här. Vill ni mig något så träffas jag säkrast efter den 1 Maj. Lite helare, lite trasigare, lite lyckligare, lite ledsnare.
Jag ska snart försöka mig på en tuss sömn. Det känns som att det här blir en lång natt.
Foto: Evelina Hermansson
<3
Kommentarer
Postat av: Alina
I know the feeling! Jag är alldeles för mycket i framtiden. Framför allt OROAR jag mig för saker som kan hända i framtiden. Och är jag inte i framtiden är jag i det förflutna. "hur kunde jag göra/säga/tänka sådär?". Så himla dumt! Jag har verkligen börjat försöka leva mer HÄR och NU. Jag tror det är jätteviktigt!
Trackback