So I look to You.
Ibland önskar jag att jag var en normal tjej på 22 år. Och jag vet, ingen är normal, men ni förstår vad jag menar. En sån där tjej som tycker det är kul att hänga med sina vänner och festa och dansa och äta godis och snacka i timmar. En sån som har tid med det, för när hon är ledig så är hon ledig och har faktiskt inte något för sig. Jag önskar jag hade ett sånt där intresse som t ex fotboll, eller smink, eller... Kanske helst bara ett enda intresse. Som foto. Sen önskar jag att jag var så där social och mysig. Med en schysst stil, som är sådär lagom "Jag bryr mig inte, fast jag VET att jag är het". Och så ett stadigt självförtroende på det, med en målmedveten hjärna som kunde komma ihåg saker som händer och som har hänt.
Jag är inte så missnöjd med mig egentligen, men tänk så lätt det skulle vara om jag aldrig börjat med hästar. Om jag aldrig upptäckt det där intresset som kan få mig att bli jordens lyckligaste på en sekund. Men som tar sån tid. Och nu är jag bara i stallet en gång i veckan. Det är inte så mycket tid, men jag skulle vilja vara där 7 dagar i veckan. Jag vill ge det tid. Men det går inte. Det är faktiskt helt omöjligt. I alla fall om jag ska plugga musik. Ska jag verkligen plugga musik?
Tänk vad lätt det skulle bli om jag slutade med hästar. Nej. Det skulle aldrig gå. Aldrig nånsin. För tänk vem jag skulle vara utan hästarna. Ingen faktiskt. Stallet definierar mig som person. Om jag glömmer vem jag är går jag bara dit och så hittar jag mig själv bland sadlar och träns, grepar och havre, hovar och manar.
Jag hade en mycket givande kväll i stallet igår. Kom hem halv tolv och det var värt varje minut. Att få prata med någon som kan förstå. Som också går igenom frågeställningar som jag.
Nu längtar jag hem. Hem så jag kan bo i stallet i ett par veckor. Få bli sådär underbart nördig som jag egentligen är. Jag är en nörd. Jag vill vara det. Jag vill hålla på med musiken vid sidan av. Eller vill jag det?
Huvva, vilket rörigt inlägg.
<3
Kommentarer
Postat av: Alina
För det första så tror jag inte att det finns några "helt normala". Och sen tycker jag du ska försöka vara tacksam för hästintresset istället för att se det som ett problem. För tänk vad härligt att ha en plats dit du kan gå och bara må bra liksom? Det är ju superviktigt!
Postat av: jenny.
Naturbegåvning alltså!
Trackback