Farao och jag i början av sommaren 2006 eller 2007. Hela, glada och nyligen avslutat ett LA:4 på utebanan. Oslagbara...









Den här sista bilden. Den är underbar. Sara pratade om peppningsbilder. Den här kommer kanske att bli det. Just nu får den mig bara att gråta. Lyckliga, saknande tårar. Titta på oss och sen också på min pappa i bakgrunden till vänster. Jag var absolut bäst där. Minns inte hur det gick i tävlingen, men i hans ögon var jag bäst, och i mina ögon var Farao bäst. Det är fint att vara bäst ibland. Det är fint att kunna minnas. Sen att jag inte ens minns om det var 2006 eller 2007 är en annan sak. Tror 2007 med tanke på att Alfred var där och jag flyttade efter det. Tror det var det sista vi tävlade tillsammans.

Tack.

<3