Ibland är det precis det man behöver höra från rätt person. Och ibland får man det också. Idag behövde jag det och fick det. Tur att jag omges av människor som är bättre än ajg förtjänar.

Det blev lite emotionellt att sjunga say goodbye idag. Det var som att jag satt där och alla kände som jag. OCh gosh... Jag har aldrig haft gråten i halsen när jag stått på scen förut. Eller inte när det är min röst som måste bära... Och alla andra tusen låtar och stämmor jag skulle sätta. Nu överdrev jag. Det gick igenom allt iaf. Jag klarade det utan att någon skrattade. Det är mer än jag gjorde på min sökning till högskolan:P haha.

Imorgon blir bra. Alla dagar börjar bli bättre. Jag börjar inse att det jag gör inte är det jag är. Och jag börjar fatta att nösta år ska bli toppenbra. Och att jag ska utvecklas som från en knopp till en blomma.

Lalala

<3