Det hände sjukt mycket igår. Det var nästan inte sant det som hände. Fast det var sant. Och allt löste sig och jag är så tacksam för att vi alla mår bra efter gårdagen och kom hem helskinnade efter ett faktastiskt gig och en mysig kväll hos Maria.

Jag är kanske inte så bra på att skriva blogg. Det bror förmodligen på att jag bara vill skriva när jag kan få ihop ett lite längre inlägg. En mening såsom: "Jag pratar med Jonas i telefon" räcker liksom inte. Men nu till gårdagen.

Det började ganska bra. Det var riktigt trist att äta frukost själv, men det funkade. Jag gick till tall och träffade Mariah och Julia och vi gick och hämtade bussarna. Det skulle bära av till Vindeln för att gospla med VCGC (Very Cute Gospel Choir.. erhm:P). Julia och jag tejpade upp de översnygga lapparna i vindrutan:
"PARTYBUSSEN, destination Vindeln, stannar vid Skellefteå bstn."
Packningen av bussarna gick bra. Jag undvek att halka med hjälp av en bit matta som jag rullade ut på isen:P Man tar det man har när man inte har det man ville! Sand. Vi var i tid ifrån Solvik och skulle först hämta Markus vid isladan. Mariah och Gustav åkte med Skrutten och Markus hoppade in i den röda som jag körde. Vi for och hämtade basriggen hos honom och bytte för han ville köra. Och off we went för att hämta upp folk på bussstationen. (ja, tre s) De hoppade glada i hågen in i våran buss och vi papp lugna favoriter en stund och sen bytte vi till Alanis Morissette. Viktiga ämnen såsom tenorbrist, schlager, var Markus ätit Banan och en snickers(!), vart han sovit och vilken backe som var jobbig att cykla i samt lite inseiderinfo om lärarna hemma (men det får ni inte veta nej:P), avhandlades. Magnus ringde när vi nästan var i Botsmark (hade 8 km kvar) och sa att han troligtvis skulle hinna till ikväll och att vi skulle ha en tenor. Mest positivt hittills kan jag berätta! Samtidigt som Markus pratade vägbeskrivningar från hitta.se så ringer det i Cecilias telefon. Den vita bussen hade varit utom synfält ett tag bakom oss och vi undrade halverst vart den var. Nu fick vi svaret. "Den vita bussen har kört av vägen och de vill att vi ska vända."
Sagt och gjort.
De hade fått sladd i en kurva i en nerförsbacke och gjort en 180 och stod med fören åt fel håll i diket. Tack och lov att det är mycket snö ute! Alla tre som satt i bussen mådde bra, trots att de var lite skakade, men vem skulle inte vara det! Uscha, det var läskigt! Men bilen satt liksom fast. Det fanns inte en suck att det skulle gå att få loss den av egen kraft, så vi bestämde oss för att hitta en traktor. Det mer komiska nu är att från motsatt håll dyker en husbil (som förövrigt var såld och var påväg att levereras) upp och kör ner i diket på andra sidan, nästan precis brevid! Den kommer inte heller loss av egen kraft och behöver också en traktor.
Huset precis brevid olycksplatsen hade en traktor, men traktorägaren var inte hemma, han var på skotersm. Varför finns skotersm?:P Eller, varför finns skotersm just den här helgen?:P Vi fick i alla fall tipset om en annan traktor i närheten och for dit för att kolla. Vi såg traktorn, men det var helt, och jag skojar inte, helt dött i huset. Vi tänkte att vi kanske åkt för kort, och åkte lite längre. Där träffade vi grill och skotermänniskor som inte kunde hjälpa oss mer än vi var hjälpta tidigare. Markus ringde vaktis som sa att vi skulle ringa Falk Euro assist. Men det skulle ju tagit sån sjuk lång tid och vi var redan jättesena till repet inför spelningen ikväll. Spelningen utan tenorer so far.
Väl tillbaka på olycksplatsen ser vi hur en personbil fösöker dra upp husbilen, utan att lyckas. De gav också upp, men hade en idé om en till traktor från en bit bort. De åkte i alla fall dit och när de kom tillbaka kom glädjebudet: "Han kommer".
Våran fina vardagshjälte som vi inte ens vet namnet på och inte ens fick säga tack till drog först upp husbilen och sen våran buss och resan mot Vindeln kunde fortsätta. Men nu var i en timme sena och föret var inte bra. Lugnt och fint gick det till VIndeln och vi kom fram till svenska kyrkan. Där var det jättelåst och vi ringde Maria och fick veta att vi skulle till centrumkyrkan. Där fanns det mackor. Jag hade knappt ätit frukost och frös och blodsockret var lågt när vi kom dit. Två mackor och sen övning med VCGC. Mat! Denna efterlängtade mat! Och sen bar det av till svenska kyrkan där konserten skulle hållas och vi skulle få soundchecka och vila en stund.
Vi sjöng igenom två låtar och precis innan vi skulle repa Hold on så ringer Markus telefon igen. Det var Magnus. Gissa vad han gjorde? Satt fast i ett dike efter att ha kört av vägen, efter att ha missat avtagsvägen mot botsmark! Det kändes ju som ett skämt! Han också? Nu skulle han förmodligen inte hinna. Och han var mitt ute i ingenstans där väldigt få bilar passerade och det var kallt. Hur i hela världen skulle det här gå? Stackarn som varit i Pite på förmiddagen och gjort musikhögskolesökningar...
Vi repade klart, och konserten skulle strax börja. Då ringer Markus till Magnus för att se hur det gick. Då fick vi veta att en traktor (We love traktors) kommit förbi där Magnus var och dragit upp honom ur diket och att han nu var tre mil ifrån oss! Han skulle med andra ord kanske hinna! VCGC var först, sedan vi. Kanske kanske kanske!
Och se. Efter att VCGC sjungit sin andra låt så kliver han in där. Helt oberörd, redo att sjunga järnet! Giget gick bra och vi for efteråt hem till Maria och såg melodifstivalen. Jag och Cecilia hoppades ju på Rongedal, men ajg antar att Perelli funkade lite hon med. Och Markus blev kvällens Christer Björkman. Han hade sin topp tre helt rätt! Mycket godis och mysigt sällskap i en mysig lägenhet med shclager efter ett kul gig. Kan livet bli bättre? Men det var nära ögat många gånger den här dagen. Tack och lov att det har gått bra och att Gud är med oss!

<3