Fre 29 dec 2006, kl 21:46
Vad har jag gett upp? Varför har jag flyttat från det här?
"Okej, jag är väl lite störd som tycker om att vara i stallet klockan halv åtta. Inte många förstår min galna kärlek till dom där djuren. Men dom är nära allt för mig ibland. Jag vet inte hur jag ska förklara det på bästa sätt, men här följer ett försök. För det första måste jag självklart berätta allt som det innebär att vara i stallet en hel dag.
Jag får träffa hästarna. Det är strax över 60 stycken och alla har olika personligheter. Nu umgås jag inte med alla hästar, speciellt inte privathästarna, men de betyder väl lika mycket ändå? Hade de inte funnits där hade inte stallet varit lika fyllt, altså inte lika mysigt.
Jag får träffa massa människor som på ett eller annat sätt är förebilder för mig eller påverkar mig. De gör mig starkare och svagare, de pratar med mig. Vem hade jag varit utan Camilla med hennes kloka råd? Eller Sussie som alltid finns där? Eller Sara som säger till när det är nog? Eller Åsa som nog är världens vänligaste människa? Vem hade jag varit utan de gånger Madde hatat mig? Eller de gånger ingen pratat med mig? Visst var det jobbigt då, men det bygger upp. Allt som inte dödar, härdar.
Jag får vara mig själv. Och jag får vara den jag helst vill vara, just då. Jag känner stallet och hästarna. Jag känner människorna och jag vet vad som ska göras. Jag är inte osäker, jag är trygg. Visst är jag väl trygg hemma också, men pausen från vardagen får jag inte någonannanstans.
Jag får lära mig den tuffa vägen. Jag har det lätt i mitt liv, no doubt about it. Men i stallet får jag jobba lite till, ta lite mer ansvar, ta lite mer skit. Men så är det. Och det är inget jag skulle byta mot allt guld i världen. Jag är väl medveten om att jag klagar väl mycket ibland, men de ljusa stunderna är så mycket fler. Och anledningen till att jag går upp klockan halv 7 för att vara i stallet tidigt är just det här. Man tar sitt ansvar. Får man förstroendet, så gör man något av det och sitter inte bara likgiltig och säger, "nej tack, jag orkar inte".
Och de speciella stunderna, då de visar uppskattning för allt jobb man lagt ner, de stunderna är värda allt. Det är inte alltid mänsklig uppskattning jag behöver, utan hästarnas välbefinnande kan räcka så långt. Farao skulle aldrig blivit frisk, egentligen. Men han är frisk, och jag är så tacksam. Och personalen ser det. De uppskattar vad man gör. Pengar är väl inget jag behöver? inte just nu. Kärlek är allt.
De gånger alla ponnyer ser ut som lerinpackningar när de kommer in från hagen, och man spenderar 3 timmar på att göra dom rena och fina, tvätta ben och putsa, och man själv ser efteråt ut som om man blivit nerblött och kastad in i en grå sandstorm, de gångerna är underbara. För då mår djuren bra, och jag kan nöjt hoppa in i duschen med gott samvete.
Du frågar mej om det snart blir snö
Och om jag tror att ett vattenfall
Är bara massa vatten
som längtar till en sjö
Alla smutsiga stunder är värda de blanka. Farao glänste ikapp med sina underbara ögon förra våren. Hans päls var utan tvekan något att vara stolt över. Han var glad, trots sin boxvila och totala utestängning från flocken.
Och för att se tillbaka på det här med personligheter. Kom inte och säg att hästar är dumma djur. Ett djur som påverkar en så starkt och så positivt kan väl aldrig vara dumt? Med Farao kan jag prata om allt. För han lyssnar. Och han är inte likgiltig till det ajg säger. Och han uppskattar ALLTID ett besök. Hos honom är jag Maria. På riktigt. Och hos honom behöver jag aldrig ursäkta mig. För jag vet att han gärna har mig där, och vill han inte det så säger han till.
En häst ser livet den enkla vägen, men människor är så knepiga. Vi gör allt så förtvivlat svårt för oss själva. Att leva våra liv var väl självklart inte tänkt att vara den enklaste uppgiften, men vi ska alltid krångla till det.
Hästarna är en viktig del i mitt liv. Vill jag vara i stallet tidigt en lördagsmorgon, så låt mig. Låt mig få tröst hos en öppenhet som hos ingen annan.
Slutligen. Kärt barn har många namn:
Farao
Faran
Stjärneglansen
Stjärnan
Pärlan
Tigerkrigarn
Snöbollen
Sötnöt
Älskling
(eller enkelt bara med en suck=))
Farewell/Mia
Turn another page,
The story will never fade,
Sleep with thoughts of you until daylight.
When you’re far away,
Forever love will stay,
Keep this loving feeling deep inside.
"
<3
"Okej, jag är väl lite störd som tycker om att vara i stallet klockan halv åtta. Inte många förstår min galna kärlek till dom där djuren. Men dom är nära allt för mig ibland. Jag vet inte hur jag ska förklara det på bästa sätt, men här följer ett försök. För det första måste jag självklart berätta allt som det innebär att vara i stallet en hel dag.
Jag får träffa hästarna. Det är strax över 60 stycken och alla har olika personligheter. Nu umgås jag inte med alla hästar, speciellt inte privathästarna, men de betyder väl lika mycket ändå? Hade de inte funnits där hade inte stallet varit lika fyllt, altså inte lika mysigt.
Jag får träffa massa människor som på ett eller annat sätt är förebilder för mig eller påverkar mig. De gör mig starkare och svagare, de pratar med mig. Vem hade jag varit utan Camilla med hennes kloka råd? Eller Sussie som alltid finns där? Eller Sara som säger till när det är nog? Eller Åsa som nog är världens vänligaste människa? Vem hade jag varit utan de gånger Madde hatat mig? Eller de gånger ingen pratat med mig? Visst var det jobbigt då, men det bygger upp. Allt som inte dödar, härdar.
Jag får vara mig själv. Och jag får vara den jag helst vill vara, just då. Jag känner stallet och hästarna. Jag känner människorna och jag vet vad som ska göras. Jag är inte osäker, jag är trygg. Visst är jag väl trygg hemma också, men pausen från vardagen får jag inte någonannanstans.
Jag får lära mig den tuffa vägen. Jag har det lätt i mitt liv, no doubt about it. Men i stallet får jag jobba lite till, ta lite mer ansvar, ta lite mer skit. Men så är det. Och det är inget jag skulle byta mot allt guld i världen. Jag är väl medveten om att jag klagar väl mycket ibland, men de ljusa stunderna är så mycket fler. Och anledningen till att jag går upp klockan halv 7 för att vara i stallet tidigt är just det här. Man tar sitt ansvar. Får man förstroendet, så gör man något av det och sitter inte bara likgiltig och säger, "nej tack, jag orkar inte".
Och de speciella stunderna, då de visar uppskattning för allt jobb man lagt ner, de stunderna är värda allt. Det är inte alltid mänsklig uppskattning jag behöver, utan hästarnas välbefinnande kan räcka så långt. Farao skulle aldrig blivit frisk, egentligen. Men han är frisk, och jag är så tacksam. Och personalen ser det. De uppskattar vad man gör. Pengar är väl inget jag behöver? inte just nu. Kärlek är allt.
De gånger alla ponnyer ser ut som lerinpackningar när de kommer in från hagen, och man spenderar 3 timmar på att göra dom rena och fina, tvätta ben och putsa, och man själv ser efteråt ut som om man blivit nerblött och kastad in i en grå sandstorm, de gångerna är underbara. För då mår djuren bra, och jag kan nöjt hoppa in i duschen med gott samvete.
Du frågar mej om det snart blir snö
Och om jag tror att ett vattenfall
Är bara massa vatten
som längtar till en sjö
Alla smutsiga stunder är värda de blanka. Farao glänste ikapp med sina underbara ögon förra våren. Hans päls var utan tvekan något att vara stolt över. Han var glad, trots sin boxvila och totala utestängning från flocken.
Och för att se tillbaka på det här med personligheter. Kom inte och säg att hästar är dumma djur. Ett djur som påverkar en så starkt och så positivt kan väl aldrig vara dumt? Med Farao kan jag prata om allt. För han lyssnar. Och han är inte likgiltig till det ajg säger. Och han uppskattar ALLTID ett besök. Hos honom är jag Maria. På riktigt. Och hos honom behöver jag aldrig ursäkta mig. För jag vet att han gärna har mig där, och vill han inte det så säger han till.
En häst ser livet den enkla vägen, men människor är så knepiga. Vi gör allt så förtvivlat svårt för oss själva. Att leva våra liv var väl självklart inte tänkt att vara den enklaste uppgiften, men vi ska alltid krångla till det.
Hästarna är en viktig del i mitt liv. Vill jag vara i stallet tidigt en lördagsmorgon, så låt mig. Låt mig få tröst hos en öppenhet som hos ingen annan.
Slutligen. Kärt barn har många namn:
Farao
Faran
Stjärneglansen
Stjärnan
Pärlan
Tigerkrigarn
Snöbollen
Sötnöt
Älskling
(eller enkelt bara med en suck=))
Farewell/Mia
Turn another page,
The story will never fade,
Sleep with thoughts of you until daylight.
When you’re far away,
Forever love will stay,
Keep this loving feeling deep inside.
"
<3
Kommentarer
Postat av: Zarah
Vad fint.. :)
Postat av: Zarah
Kraaaaaam!
Postat av: Julia
Ja, bussarna i Stockholm går ju nu iaf, så det är bara att hålla tummarna för att dom här uppe inte går i strejk... men dom pratar ju om att det är ganska osannolikt att dom tar upp strejken igen. Men samtidigt så står varslet om strejk här uppe kvar. Så det kan ju hända att Stockholm går, men det blir strejk här uppe i stället... Men jag blev jätteglad när du ringde och sa det iaf :D puss puss
Trackback