Jag ahr inte ont. inte ännu. och om jag ändå bara skulle ha ont i munnen skulle det vara bra. Jag vill inte mer. Jag orkar inte. Men ajg måste fortsätta. Och nej, jag har det inte särskilt svårt här i livet. Jag har det rätt enkelt. Jag har snälla föräldrar och syskon och vänner och en skola att gå på och pengar och sånt. Men jag får känna såhär ändå ibland. För jag måste ha nåt stöd ibland också.

Jag är en rätt dålig vän egenltigen. Jag har svårt att se de som bryr sig och lätt att se de som inte bryr sig lika mycket. Och lätt för att ta för givet och jag hatar mig för det. Och jag har inga intressanta funderingar. Och jag vet inte vad jag ska fråga för att starta en konversation. Jag är tråkig och fantasilös. Och jag hatar det. Jag kan sitta ner och inte tänka på något. Jag funderar inte så mycket på livet. Jag planerar inte stora händelser särskilt långt i förväg. JAg är dålig på att upptäcka detaljer. Jag vet inte vad jag ska fråga för att starta en konversation. Och jag tror det här är anledningen till att jag har känt mig bortglömd. Jag har verkligen inte varit det, men jag har trott det. Och blä.

På lördag morgon flyttar jag. Schemat fram tills dess är som det är. Idag ska jag träffa therese vid 4, halv fem. Funderar på om jag ska svänga ut till anna med hennes skivor och sedan förbi fredrik för att hämta amelie också. Bra att få det gjort liksom. I princip alla kläder är packade, men alla prylar är kvar. Kanske ska åka och hämta kartonger hos syster också. Och sen måste jag tömma skåpet i stallet också. Och jag måste vara effektiv, för tänk om det gör så ont att jag inte kan, då måste jag ha tid att vila. Och jag har inte tid att sitta här. Borde kanske äta något och fortsätta med packningen. Japp. så blir det.

<3