Fredag 9 September-Hosse.

Tack för den fina kommentaren! Det är så sant som du skriver. -Hästtjejer är ett särskilt släkte. Pampas var min allra bästa vän och det är svårt att vänja sig vid ett liv utan honom.När jag låg där på marken i onsdags och skrek och grät över att han inte var kvar längre så hann jag ångra mig både 101 och 102gånger att jag lovat ta hand om en ny häst. Det är som du säger, man tror inte att man ska ta sig igenom det. Nu står det dock ändå en ny sötnos i hans box och även om han inte gör att jag saknar Pampy mindre så känns det jättekul & spännande med Hosse. Det har bara hunnit gå ett dygn ännu, men han är lätt att tycka om och han har en energi som jag verkligen gillar. Man blir glad av att vara runt honom. Elina gav mig din bloggadress för ett tag sedan så jag har läst den lite då och då. Har du vägarna förbi Umeå är du alltid välkommen att hälsa på oss och rida om du skulle vilja det. Jag hoppas att du har det bra uppe i norr. Tack igen för den fina kommentaren. Den värmde!! Kramar!